Filosofiska rummet; om vuxenpoäng, tantvarning och Kungen är inte så dum ändå…

Hur var det när du växte upp, samlade ni på vuxenpoäng då? Vi gjorde det inte, det kom senare. Men begreppet att ha ”tanvarning” dök upp precis när jag för min del inte ville ha det. Livet går i tio-års-cykler tror jag. Med jämna mellanrum kommer det perioder då vi mot- eller medvilligt står inför förändringar som kommer att skapa oss ett nytt livsrum. Det kan vara att bilda familj, eller att nybilda familj till och med, att stå inför ett karriärbyte, byta från hus till lägenhet eller från lägenhet till hus, att inse att barn blir stora och att föräldrar blir gamla…

Och oavsett om man har en ettikett som ”vuxenpoäng” eller ”tantvaring” (och gubbvarning med för den delen) på det eller inte, så säger det något om var vi befinner oss inte bara i livet, men också hur vi ser på det som händer.

Vad säger du t ex om det här: att ha mössa när det är kallt, att gå på K-brunnar, att säga ”wazzup” när du möter någon (helt seriöst), hoppa jämfota i vattenpölar, spara i fonder, laga storkok, använda hjälm när du cyklar, skratta åt dina egna tillkortakommanden, boka första resan på egen hand, inte veta vad du vill bli när du blir stor, ha foträta skor när det är slirig och halt ute, veta bäst vad som är det bäst för någon annan, drömma om ett hus på Aruba, vara änglig för hur nästa steg i livet kommer att se ut, älska din make/maka helt villkorslöst – inte ”trots” att hen är som hen är utan ”därför” att!, åka med husbil på semestern, äta en massa godis fast det inte ens är lördag.. ringa mamma, läsa aktiekurser, älska Pippi Långstrump-citat, förlåta din nästa, ha åsikter om andra, vara övertygad om att ditt senaste belust är helt rätt….

Jag för min del har gjort 13-14 av dessa saker den här veckan, några är jag stolt över, andra inte. Några har jag gjort med glädje, några helt utan att skämmas och något har säkert fått andra att skämmas över mig…

Men alltsammans har fått mig att fundera över livet och dess olika cykler. Och hur vi ser på de som händer i olika faser.

Att byta karriär som 20-åring eller som 50-åring. Att ha en familj som 20-åring eller om 50-åring. Att göra knasiga saker som 20-åring eller som 50-åring. Hur du tänker nu, för tio år sedan eller om tio år, återspeglar bara var du befinner dig i livet. Men en sak vet jag helt säkert – det spelar ingen roll, för den enda skillnaden mellan att göra dessa saker som 20-30-eller 50åring är baserat på dina erfarenheter, och de erfarenheter du tar med dig av det du gör. Vi både begår misstag och har framgångar hela livet, men vi växer och utvecklas också av allt som händer. Hela tiden! Även av det som gör ont eller är ”läskigt”. Och kanske då t o m som mest? Det enda jag kan tänka är att alltid våga göra det som känns rätt i magen!

Kungens valspråk är ”För Sverige i tiden”. Med det menar han att han vill arbeta för Sverige på ett sätt som passar just vår tid. Om jag byter ut ”Sverige” och ersätter det med mitt namn får det en ganska häftig innebörd tycker jag. Då säger det en del om att de beslut jag tar idag, och hur jag tänker idag, är det som är rätt i tiden för just mig just nu. Han är faktiskt himla klok, Kungen….

PS1: Bilderna ovan är hämtade från Facebook en gång i världen. Jag vet inte om det är legalt att göra så; jag är inte säker på om vi har skrivit nåt avtal som säger att jag får göra det. De föreställer i alla fall mig året jag föddes, och mig hur jag är idag :-). Poäng eller varning på det?

PS2. Förresten är det ju inne att vara tant nuförtiden, så jag känner att jag är såååååå himla rätt! Wazzuupp! 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s